Förlossningsberättelse Adele

Under flera dagar hade jag förvärkar och de kom mest på kvällen jag trodde två gånger att jag skulle födda och vi åkte in med värkar båda gångerna konstaterades att jag hade kraftiga sammandragningar men inget var på gång. Jag mådde så dåligt och tyckte det var riktigt jobbigt att det inte hände någonting. 
 
Ingen förlossning på gång så med orden "det kan hända när som helst, denna gången kan de gå snabbt och du får komma tillbaka snart" och en "sovdos" fick vi åka hem. 
 
Andreas var ledig två dagar innan förlossningen och det var tur då jag knappt hade kraft för något allt jag ville var att det skulle vara över för foglossningen var outhärdlig och jag kände mig bara tjock och allt kändes tungt. Jag bosatte mig nästan i badkaret under den veckan innan förlossningen. 
 
Tredje kvällen med värkar var jag bestämd jag skulle härda ut och inte åka till förlossningen utan att komma hem med bebis. Jag ville verkligen inte åka in och bli besviken igen. Jag la mig och försökte sova men värkarna kom allt tätare och mellan 18-20 låg jag ner och ville bara somna. 
 
Klockan 20 sa jag till Andreas att börja klocka värkarnarna. Värkarna var då regelbundna mellan 15-20 minuter men förändrades snabbt och efter nio började de komma var femte minut, snabbt blev det tre minuter och jag ringde då till förlossningen. 
 
Nu bad dem mig åka in och kolla, jag och Andreas packade det vi behövde och gick ut till bilen under hela resan var det samma värkar jag hade ont. Väl inne blev vi sittandes på ett rum men strax kom en barnmorska och flyttade oss direkt till ett förlossningsrum. 
 
Där kände hon på livmoderettapen och konstaterade att här inte var någon förlossning på gång. Jag var så besviken och jag fick ligga med CTG i två timmar efter det och fortfarande konstanta värkar skickas vi hem klockan 00.30 sitter vi med en "sovdos" sömntabletter och konstaterade att jag bara hade "En livlig livmoder" med förvärkar.
 
Väl hemma precis innan vi stannar klarade jag inte mer jag sa till andreas att stoppa bilen och ställde mig upp, varje steg gjorde så ont och vi börjar gå hemmåt. Hemma häller andreas upp vatten och jag tar tabletterna. Jag går på toaletten och klockan är cirka 01.00 nu och jag sa till Andreas "Älskling vi måste åka tillbaka"
 
Andreas pratade med förlossningen och vi åkte direkt, varje steg gjorde så ont och var tredje steg kändes outhärdligt. Jag sa gång på gång och tänkte att nu vill jag bara dö, är jag en sån mes som har så ont och det inte händer något så kommer jag ju inte klara min förlossning. 
 
I bilen hade jag ont och väl framme var varje steg tungt och när vi kom in fick vi komma till samma rum. Där kände hon på livmoderettapen och sa "Nu blir det barn!" 
 
Jag blev chockad, nu hade det hänt något. Jag frågade snabbt hur öppen jag var och hon sa "8-9 cm", jag grät och skrattade och fick lustgas i samma veva, vi jag och Andreas kollade på varandra och skrattade båda två. 
 
Efter fem minuter i förlossningsrummet ca 01.35 fick jag om jag kände börja krysta. Jag tog värkarna med lustgas och jag fick kraften från ingenstanns jag visste att nu var det inte långt kvar tills vår flicka skulle finnas på utsidan av magen. Andreas och Barnmorskan pratade om bedövning, men barnmorskan sa att det nog inte skulle finnas tid. Under nästa krystning skulle dem spräcka fosterhinnan så vattnet skulle gå.
 
Plötsligt började dem pratade om tatueringarna Andreas har på armen och då var jag tvungen att avbryta, "hallå jag föder snart". Andreas stod berädd vid varje värk med lustgasen och han peppade, sa att han älskade mig och med Andreas och lustgasen klarade jag smärtan. Men jag fick panik precis innan det verkligen va dags för sista krystningarna, jag skrek och jag var rädd. Andreas hade råkat dra ur sladden till lustgasen som inte hade värkat på mig men Barnmorskan lungnade mig "Det gör ont att föda barn, det vet du Claudia men du klarar detta" 
 
Då lungnade jag mig och tog styrka till mig och använde lustgasen. Efter några sekunder av krystning och värk kom Adele ut som en liten champangekork. Allt det tog mindre än 30 minuter från att barnmorskan sakt "Nu blir det barn" Adele är född 02.02 Den 23 Maj 2014 och där var det bara då i rummet mitt andra barn, det finaste och bästa jag gjort är att föda mina barn, finns inget bättre än mina underbara barn. 
 
Allt gick så snabbt och jag kommer nog behöva smälta att förlossningen gick så snabbt barnmorskan sa att vi fött i bilen om vi hade kommit några minuter senare. Och jag tycker det var fel att vi blev hemskickade från början men nu är hon här och jag kan lägga min förlossning bakom mig. 
 
Adele blir idag 2 veckor och jag helammar, det har fungerat bra sedan start och hon har sovit väldigt bra. Visst är jag trött och det tar lite tid att vänja sig vid en liten igen och samtidigt har jag haft ont, men nu börjar det bli bättre. 
 
Min underbara Andreas är hela tiden med och jag hade inte klarat min förlossning utan min älskling som hjälpt mig när jag haft värkar och som var det finaste stödet under förlossningen. Adele vägde 3880 g och var 50 cm lång. Våran underbara dotter och lillasyster till Milton.